Att det ska vara så svårt att få till ett bra namn på sin blogg.
Att just mitt namn redan är upptaget som så många gånger förr. Men jag är ju jag, ingen annan är exakt som mig. Därför är det bättre med en bild av Sara Persson, för oavsett hur andra stavar sina namn så ger jag mig fan på att ingen ser exakt ut som mig ;)
Njut av dagen!

(Skrevs några timmar tidigare)
Första morgonen. Jag undrar om alla i min korridor festade länge igår eller nåt liknande.. För jag är den enda som är vaken och klockan är ändå 10.20. Igår ägnades kvällen åt telefonsamtal och jag kände mig på ett sätt extremt social med faluborna men samtidigt väldigt osocial med uppsalafolket. Och ja.. för er som fortfarande undrar så har jag flyttat till Uppsala på obestämd tid.
Gårdagens tågfärd var helt sjuk! Och jag orkar faktiskt inte ta hela historien nu. Men det slutar iaf med att jag sitter och målar av en mans dotter som fyller 24 år och ska få teckningen i present. Han hade hittills fått över 2000 personer att rita av henne under 22 års tid! (inga dåliga presenter där inte) Men vilket projekt alltså! Jag blev helt imponerad av idén de hade kommit på. Sedan skulle de även ha en utställning med alla porträtt. Om han skickar bilden till mig ska jag försöka lägga upp den. Någon som har hört talas om denna man tidigare?

Den första frukosten är iaf avverkad och om några timmar är det upprop. Spännande! Ska försöka ta reda på hur man tar sig till skolan på bästa sätt, och se till att vara ute i god tid.
Jag fick förresten en så underbar tavla igår. Av min närmaste vän. Tack<3

Tänkte lägga upp lite bilder också men har visst glömt datorsladden hemma.. så det får bli lite senare.

Oj, herregud! Detta är stort.. aldrig har väl jag haft en blogg eller ens tänkt tanken att skaffa en? Nej nej, jag har för det första aldrig haft tid att läsa bloggar (vilket givetvis egentligen är en prioritering från mig själv..) och därför intalat mig att andra inte heller har tid att läsa det jag skriver. Dessutom skulle en blogg för mig vara en dagbok eftersom det handlar om mitt liv, och en dagbok visar man inte upp för hela världen. Men.. efter en kväll (vilket var en underbar och rolig sådan) så kom jag nu imorse att tänka på hur mycket jag egentligen vill dela med mig av allt som jag kommer att få uppleva här borta. Till mina närmaste vänner. Vid varje liten unik händelse vill jag ringa hem till Falun och bara vräka ur mig det så att de där hemma också får veta. Man orkar kanske inte berätta allt tio gånger eftersom fast man vill att alla ska få ta del av det som händer här nere och därför blev det helt enkelt så här. Denna blogg är därför helt ägnad till mina närmaste vänner så att de kan hålla koll på mig, och jag måste säga att jag saknar er alla. Mina vänner är toppen! Så är det.