För er som är nyfikna på att höra hur det gick med jobbet kan jag säga så här.. asiater och nyanställda går inte ihop. När jag kom dit förväntade de sig att jag skulle jobba där i två år, redan kunna allt, vara backup och hjälpa till att ta ordrar och göra smörgåsar utan någon form av introduktion. Hur ska man snabbt kunna hoppa in om ingen lär en hur man ska göra? Det gick ganska bra efter ett tag iaf och några av de anställda var otroligt trevliga, tror vi var 7 pers som jobbade samtidigt, och jag lärde mig väldigt mycket. Men eftersom de flesta skulle ha take away och cafét låg vid tågstationen blev det väldigt stressigt runt åtta-nio snåret. Om ni kan tänka er lunchtid på mcdonald's så var det snäppet värre. Vid tiotiden när de skulle gå igenom hur man gjorde mackor så sa Lisa (asiat) till mig att jag inte kunde vara kvar, de hade helt enkelt ingen som kunde lära upp mig. "Sara, too busy.. can't be here.. call you before monday ok?" De förväntar sig helt enkelt att jag ska kunna allt redan, vilket är väldigt konstigt eftersom de vill att jag ska göra mackorna på deras sätt. Tror inte att de ringer tillbaka eftersom de letar efter någon med mer erfarenhet. Jag var å andra sidan mest glad att få gå hem, så 280 kr rikare och med aningen mer arbetslivserfarenhet åkte jag hem. Jag var död hela dagen, helt slut i kroppen efter att inte ha sovit något.

Men idag då..? Ja jag har faktiskt varit på en intervju idag på en klädaffär, ett jobb jag verkligen verkligen vill ha. Jag klädde mig så fint jag kunde, lockade håret och begav mig dit. På vägen från tåget så stoppade en tjej mig, trots att jag hade blicken åt ett annat håll och lyssnade på musik. Jag tog ur hörlurarna och tänkte att hon kanske ville fråga om vägen. Men istället sa hon till mig att jag såg otroligt vacker ut, att jag hade precis rätt make up som framhävde mina drag och att kläderna passade otroligt bra. Hon sa att min outfit var perfekt. Hon hade alltså stannat mig bara för att få berätta det. Guud vad jag blev glad!! Jag sa att jag skulle på en intervju så hon önskade mig lycka till och försvann. Det gjorde verkligen min morgon tusen gånger bättre. Detta är en anledning till varför jag älskar Australien, inte en enda människa i Sverige skulle göra det hon precis gjorde. Jag sken som solen hela vägen bort till intervjun.

Intervjun bestod av att man helt enkelt fick prata med en tjej som tog hand om papperen man skulle fylla i. Var inte riktigt en intervju utan det hon ville var bara att få träffa personerna och föra ett samtal med var och en. Jag blev besviken eftersom jag förberett mig på en tuff intervju. Sedan skulle hon iaf ringa till ens referenser och om de var bra skulle man få komma på ytterligare en intervju. Shit, nu måste jag ringa hem och dubbelkolla så att jag gett ut rätt nummer och förvarna min fd chef, för om jag blir vald kommer de alltså att ringa hem till Sverige. Under "intervjun" träffade jag en väldigt trevlig tjej också så vi tog en fika efteråt och gick i lite affärer. Sen åkte jag hem för att söka fler jobb och handla mat. Ikväll blir det lite vin med faluborna. Otroligt underbar fredag hittills!