En dikt jag en gång skrev som borde kommas ihåg.
Inte för att den är sorglig utan för att den är vacker.
Och för att det finns människor som kanske har haft en tuff dag.
Människor som står en nära, men som inte alltid visar alla känslor utåt.

 

I've said it out to you like a million of times,
explained the whole meaning in most of the rhymes.
The minutes are hard not to stand by your side,
the feeling of doubt as I try to hide.

But someone said once that the strongest are alone,
they walk the earth with hearts as heavy as stone.
The beauty of life is a rose made of brass,
I'd say that love's frail like a globe of hand made glass.
It's easy to drop it or let it slip,
and when it breakes into pieces you've lost your grip.