Var så länge sedan jag var här. Men det är tur att jag har underbara vänner att prata med när man behöver det.
Kom inte ens ihåg koden till min korridor när jag kom hit. Lyckligtvis var det en som hörde mig när jag stod och bankade på dörren så till slut kom jag in. Hur kan man glömma så fort?
Hur kan så mycket som varit ens vardag så snabbt suddas ut och bli något nytt?
Känns väl ungefär så här idag, förutom att julgranen kanske borde kastas ut..
Fick reda på en sak igår.
Igen är felfri, alla gör misstag. Men vi ska vara starka och framför allt förlåta. Se framåt. Det finns en familj jag ser upp till och beundrar. De är en riktig familj och håller ihop oavsett vad. Jag ska minsann ha en sån familj när jag blir stor.