Jag hade tänkt skriva om min jobbdag, hur allt blev fel och hur systemet är så dåligt upplagt. Sen hade jag tänkt tipsa om att inte köpa dumle på chokladkaka för den är inte så god. Jag planerade faktiskt på bussen på väg hem från jobbet hur jag skulle skriva det, vad jag skulle välja att berätta om.
Men allt blir inte alltid som man tänkt sig, eller som man planerat..
Det finns inga ord för att beskriva det som hänt. Inte ett enda ord hjälper för få tillbaka en persons värdefulla liv. Och det känns så klyschigt att försöka förklara något med ord, för vad man än säger så kan ingenting förändras.
Nutid blir helt plötsligt dåtid. Något som inte kunde hända hände. Och allt känns så overkligt.
Det känns så fel att skriva om det här, nästan så att jag skäms, för jag tycker så synd om de som är berörda. Men samtidigt så vill jag visa att jag bryr mig och finns här som ett stöd. Jag är så himla ledsen över det som hänt och jag tänker på er jättemycket! ♥