Jag vaknade upp imorse av ett irriterrande ljud. Först lät det pip.... pip.... pip... sedan fortsatte det allt oftare och växte i styrka tills det lät som en kulspruta som pepprade hemska ljud omkring sig. PIIIIIIPIIIIPIIIIIP! Jag kollade på klockan: 6.30, höll för öronen och väntade på att någon skulle stänga av alarmet. Men det verkade inte som att någon kände sig skyldig att göra mig denna tjänst. Tillslut slet jag upp täcket och gick med arga steg mot ljudet. En asiatisk tjej som stod vid sängen bredvid och höll på att packa sina grejer tittade upp när jag närmade mig och fick ur sig orden "it's over there" och pekade på väckarklockan som låg en meter ifrån henne. Jag stängde ilsket av den och gick tillbaka. Det var tydligen hennes polare som hade ställt larmet och sedan gått ur rummet och glömt att stänga av det. Men hur svårt är det att stänga av sin kompis alarm!? Kunde inte tjejen ha gjort det istället för att bara stå och se på när ljudet väckte upp hela rummet? Hmmpff.. Jag har märkt att asiaterna här borta ganska ofta är svåra att förstå sig på. Måste ha med de stora kulturella skillnaderna att göra.

Idag var vi till en chinese garden, eller som jag översatte det; en kinesgård. Där fick vi på en visning lära oss hur en klassisk teceremoni går till och sedan blev det teesmakning och klädprovning. Intressanta kulturella upplevelser!