Jag tycker om att bo med någon. Att ha sällskap när man kommer hem. Kunna berätta om dagen och umgås så där lagom mycket att man känner att man inte alltid behöver hitta på saker tillsammans. Den där tystnaden som finns, där man känner den andra personens närvaro, smattrandet av tangenter och att man kan vara social när man känner för det. Jag har en fin rumskompis och vi går bra ihop även om vi bara träffades i ca en dag innan vi flyttade in tillsammans. Clarissa är min fina tysk/svenska fru :) Och jag gillar henne så där alldeles lagom mycket! (Även om hon envisas om att ACn ska vara på lite väl ofta när jag fryser).

Idag åkte jag färja igen. Det känns som att jag är ute och far kors å tvärs genom hela Sydney men det är bara trevligt. The Rocks och Cirqular Quey är en av mina favoritplatser. Att sitta nere vid hamnen och kolla på Operahuset en solig dag gör mig lycklig. I stan gick jag och införskaffade mig Lonely Planets guide till Nya Zeeland, så nu sitter jag och planerar och planerar. Jag tycker nämligen om att göra planer, för gör man inte det inför en resa riskerar man att gå miste om en hel del vackra och häftiga saker som finns att göra men som man kanske inte får reda på förrän man är på väg hem igen. Längtar iaf tills nästa vecka så otroligt mycket!

En sak som gjorde mig riktigt arg idag var "skoproblemet". Det ligger nämligen till så att jag köpte ett par skor på Aldo (på rea för 450 kr). Men efter en vecka gick de sönder totalt. Hela hälen lossnade från klacken så att den gick att lyfta och jag som nog kan räknas som backpacker hade givetvis slängt både kartongen och kvittot.. KUL! Jag gick tillbaka till affären och de beställde hem ett nytt par från Queensland. Det fanns tydligen bara två par kvar i hela Australien i min storlek. Tjejen i affären sa att något sånt här hade aaaaaaldrig hänt med de här skorna förut. Konstigt då tänkte jag. Fick ett par nya skor några dagar senare och efter bara tre timmar hade jag upptäckt att skorna började gå sönder de också. På samma sätt fast bara lite grann. Då hade jag bara gått vanligt i skorna, ingenting annat. Så arg (eftersom jag verkligen tycker om de här skorna!) gick jag tillbaka igen. Helst av allt skulle jag vilja ha pengarna tillbaka, för så vitt jag vet ska Aldo ha bra kvalité på sina skor. Men pga min kvittosituation skickade de in dem till skomakaren så att han skulle laga dem. Sååå, idag ringde jag alltså tillbaka till skoaffären för att se hur det hade gått med mina skor och tjejen (managern) säger till mig "Heej sara! vi har lagat dem så gott vi kunde, men jag skulle be dig att gå lite försiktigt i dem. Var försiktig när du använder dem, för vissa personer kanske går på ett speciellt sätt så att de slits fel." GÅ FÖRSIKTIGT I MINA SKOR!? Jaha, så nu ska jag alltså vara rädd att använda dem för mycket. Kanske trippa på tå eller göra så mjuka nedsättningar som möjligt till varje steg. Jag som trodde skor var till för att användas, inte att vara rädd om. Herregud.. dålig kvalité är just vad det är.