Tillbaka i Sydney igen för sista gången och jag känner mig verkligen som hemma. Det här är min stad. Och oavsett hur underbart Melbourne var så är Sydney fortfarande där jag trivs bäst.
Var på en intervju idag för ett fundraiserjobb, och jag är nästan säker på att jag fått det, men jag ska ändå fundera på det ett tag innan jag bestämmer mig OM jag verkligen vill ha det. Vore ju intressant att testa på för att få lite nya kunskaper om hur sånt där fungerar men jag skulle ändå bara kunna stanna mindre än två veckor så jag vet inte om det är värt det. Vill ju njuta av sista tiden här också.
Har bekantat mig med lite nya människor på hostlet nu när jag lämnat Ange i Melbourne. I början tänkte jag att det skulle bli jätteensamt att resa själv (även fast jag redan gjort det i fem månader hittills), men sen förvånas man ständigt över hur lätt det är att träffa nya människor här. Jag kommer inte alls att känna mig ensam innan jag åker hem, det är fullt av trevliga personer runt omkring mig hela tiden.
Träffade några tjejer från Västerås här som jag kanske ska umgås med imorgon. Dessutom pratade jag med några tyskar om alla tyskar som invaderar Australien. De hade hört att det är 2 miljoner (!) tyska backpackers här just nu, och att regeringen inte släpper in några fler för tillfället. Stört sjukt många! Men sedan bor det ju också 82 miljoner tyskar i Tyskland jämfört med våra 9 miljoner..

Idag är jag lycklig som bara den! Utan någon speciell anledning. Kanske är det staden som gör det. Känns i alla fall som att jag precis tog ett lyckopiller, för just nu ler jag inombords. Hela jag mår bra.