Ännu ett kapitel på den här resan är snart avslutat, nämligen det som heter Nya Zeeland, 33 dagar ute på roadtrip. Därför sitter vi nu här på flygplatsen och inväntar planet som går om två timmar och även om det bara blev några få timmars sömn så var det skönt att ha en extra natt på hostlet innan shutteln hämtade upp oss. Vi möttes av ett hemskt spöregn när vi skyndade ut med all vår packning så jag måste säga att det känns ganska bra att få åka tillbaka till Australien nu igen. Jag har verkligen saknat det!

Skickar med en karta över våran rutt för den som är intresserad.

Nordön.

Sydön med avslut i Christchurch ute på höger sida.

 

Det var värt vartenda öre - och cholkad fick vi gott om! Jag pratar förstås om Nya Zeelands första och största chokladfabrik, Cadbury, där det tillverkas 4,4 miljoner liter smält choklad per år. Nu under de senaste tio åren har de även börjat göra mörk choklad, upp till 70%. Tidigare var den mörkaste chokladen 40% eftersom människorna här inte var så förtjusta i mörk choklad, men nu på senare år har det blivit mer och mer populärt. Förberedelserna inför påsken pågår från juni-januari och de gör nästan 40 miljoner chokladägg, vilket är ganska mycket med tanke på att hela Nya Zeelands befolkning bara består av lite drygt 4,5 miljoner människor. Vi fick följa med in i fabriken och på vägen fick vi smaka på olika chokladsorter som de tillverkar. Det godaste var den smälta chokladen som var tagen direkt ur en maskin och som därför fortfarande var varm. Visste inte att choklad kunde vara så underbart gott! Det är liksom 100 gånger bättre med ny och färsk så att säga ”hembakad” choklad än den som har legat i affären ett tag. Cadbury finns även i Storbritannien och kommer ursprungligen därifrån, men jag måste dock säga att den ändå inte slår Marabou. Nog om choklad.

Klockan tre begav vi oss från Dunedin för att börja vår resa uppför kusten. Till skillnad från västkusten och glaciärerna var det hur enkelt som helst att köra denna sträcka eftersom vägen var rak och platt nästan hela vägen uppåt. Lätt som en pannkaka med andra ord!

Lite drygt 40 mil körde jag och efter några pauser rullade vi in på vårat hostel i Akaroua halv tio på kvällen. Eftersom jag hört att detta område öster om Christchurch är väldigt vackert bodde vi där sista natten innan vi skulle lämna in bilen. Imorse när vi vaknade var det tyvärr trist och grått väder som alltid. Vi verkar ha otur med vädret vart vi än åker för det har varit mer regn och moln än solsken.

På eftermiddagen (idag) kom vi fram till Christchurch, staden som för ett år sedan drabbades av en kraftig jordbävning. Trots att jag var lite rädd för bilkörningen här klarade vi ändå av att navigera oss runt i ruinerna och alla avspärrade gator. För de som inte vet hur Christchurch ser ut kan jag tala om att de inte ens har lyckats börja uppbyggnaden av staden än. Trots att det gått ett år sedan jordbävningen är det inte förrän nyligen som de öppnat upp vissa delar i centrum pga av rasrisken. Människorna som lever här har därför inte kunnat se vilka förödande effekter den hade på de innersta stadsdelarna. Så just nu håller de alltså på att riva de instabila husen och bedöma rasrisken och skicket på flera av de andra innan de kan börja bygga upp staden igen. Detta försenas även genom att nya skalv (eller efterskalv) hela tiden inträffar. Några av de senaste var i december och även så sent som januari i år. Christchurch ligger helt enkelt mellan två kontinentalplattor (?) och även om det är, eller snarare var en väldigt fin stad skulle jag nog aldrig vilja bo här på grund av risken för jordbävningar.

Vid halv sex åkte jag och lämnade tillbaka vår lilla bil. Jag har kört oss totalt 390 mil (!) på den här resan. Det är en ganska rejäl sträcka. Men kul har vi haft och mycket har vi sett. Jag rekommenderar verkligen att ha bil när man reser runt på NZ, allt blir så himla mycket smidigare och man kan vara mycket mer flexibel. Att ha bra väder är även A och O eftersom det man gör här till 99 % har med naturen och utemiljöer att göra. Har man bara det blir allting helt plötsligt ännu mera magiskt än det redan är (och varmare!).


Mera får på sydön.

Utanför chokladfabriken.


Det luktade choklad!! :D Hihi.

Ett av de raserade husen i Christchurch.

Det var lite svårt att steka pannkakor i en vind stekpanna.

Jag vaknade upp imorse av ett irriterrande ljud. Först lät det pip.... pip.... pip... sedan fortsatte det allt oftare och växte i styrka tills det lät som en kulspruta som pepprade hemska ljud omkring sig. PIIIIIIPIIIIPIIIIIP! Jag kollade på klockan: 6.30, höll för öronen och väntade på att någon skulle stänga av alarmet. Men det verkade inte som att någon kände sig skyldig att göra mig denna tjänst. Tillslut slet jag upp täcket och gick med arga steg mot ljudet. En asiatisk tjej som stod vid sängen bredvid och höll på att packa sina grejer tittade upp när jag närmade mig och fick ur sig orden "it's over there" och pekade på väckarklockan som låg en meter ifrån henne. Jag stängde ilsket av den och gick tillbaka. Det var tydligen hennes polare som hade ställt larmet och sedan gått ur rummet och glömt att stänga av det. Men hur svårt är det att stänga av sin kompis alarm!? Kunde inte tjejen ha gjort det istället för att bara stå och se på när ljudet väckte upp hela rummet? Hmmpff.. Jag har märkt att asiaterna här borta ganska ofta är svåra att förstå sig på. Måste ha med de stora kulturella skillnaderna att göra.

Idag var vi till en chinese garden, eller som jag översatte det; en kinesgård. Där fick vi på en visning lära oss hur en klassisk teceremoni går till och sedan blev det teesmakning och klädprovning. Intressanta kulturella upplevelser!

Igår åkte vi från Queenstown för att efter fyra timmars bilresa hamna i Dunedin - vilken betyder att jag nog för tillfället är så nära sydpolen och Antarktis jag någonsin kommer att vara i mitt liv (om jag inte åker till Chiles eller Argentinas sydligaste delar). Mäktigt. Men det känns av kan jag lova, vindarna är kyliga och vi går runt och fryser titt som tätt, vilket kanske mest beror på den hemskt kassa sommaren. Även en del löv håller på att falla till marken och solen på morgonen ger ifrån sig ett sånt där kallt ljus som betyder att hösten är på väg. Precis så känns det: Höst.
Så vad är då Dunedin för slags stad? Det bor ca 100 000 invånare här, staden innehåller otroligt många backar med vägar som går upp och ner, härs å tvärs och som nästan kan jämföras med San Franciscos (vilket jag kan lova inte är de lättaste att köra bil i!), det är den stad i NZ som hittills har varit mest lik Stockholm och den storstad som vi båda gillat mest. Det finns även otroligt många fina gamla angelic cathedrals (kommer inte ihåg vad det heter på svenska) i gotisk stil och andra underbara små udda byggnader och staden ligger vid havet. Fint och trevligt men kallt när det blåser och regnar. Dunedin är för övrigt en studentstad och precis för tillfället pågår deras motsvarighet till nollning så det är full fart i hela staden.

Eftersom vi gör vår resa här i Nya Zeeland väldigt spontant och oplanerat så har vi ganska ofta stött på problem med boende. Inte för att det vanligtvis brukar vara fullbokat på hostlen här men "av någon underlig anledning" (som receptionisterna på de flesta hostel har uttryckt sig) så verkar alla hostel vara fullbokade överallt för tillfälllet och det verkar som att alla människor precis har bestämt sig för att åka just hit på semester. Konstigt. Hur som helst så drabbade detta problem oss ännu en gång. När vi igår morse beslöt oss för att åka från Queenstown till Dunedin kollade vi upp lite hostel på hostelworld.com och insåg att det bara fanns två stycken genom hemsidan. Dessa hade inte ens dorms utan bara dyrare privatrum. När vi kom fram till staden åkte vi in på några andra bara för att dubbelkolla men ingen hade något rum ledigt. Tillslut hittade vi ett som låg uppför en enormt brant backe där vi sov för natten. Nästa morgon åkte vi till ett annat hostel som vi kollat dagen innan där de sagt att de möjligen kunde ha några rum om vi kom tillbaka när utcheckningen ägt rum. Men icke! Efter att ha använt donkens gratis wifi och kollat runt på alla hostel som fanns i våra böcker, ca 20 st, hittade vi ett där det på deras hemsida fanns tre platser kvar för ett rimligt pris. Jag bokade den men fick ingen bekräftelse så vi åkte dit istället. När vi kom fram visade det sig att bokningen inte hade genomförst men att de som tur var hade två sängplatser kvar för natten, så vi tog dem. Två minuter senare ringde någon till hostlet och receptionisten svarade; tyvärr så blev de sista sängarna precis bokade. Och nu under tiden som vi suttit här och bloggat har mer än 6 personer kommit hit och försökt få tag på en säng för natten. De får det nog inte så lätt att hitta en billig sovplats i natt. Vi hade alltså helt enkelt en del tur kan man säga.

För övrigt så kan jag tala om att vi fryser!! Okeej jag VET att det är kallare i Sverige men just nu har vi 11 grader varmt och med lite research ser jag att det är 3 plusgrader i Sverige för tillfället. Alltså bara 8 graders skillnad! Dessutom har de ingen värme på hostlen här så det är nästan ingen skillnad på temperaturen ute och inne. Vi värmer oss med värmefläktar och längtar till Melbourne. Det är inte alls långt kvar nu tills vi lämnar landet. Fem dagar kvar i Nya Zeeland. Fem dagar med fingrar av isbitar.
Ikväll har vi köpt köttfärs så även om vi i 9 av 10 fall skulle ha valt att göra nachos har vi gjort ett litet undantag och det blir istället.. köttbullar och spaghetti! :D gott va?

Lite senare tänkte vi gå ut och testa på studentlivet en sista kväll, eller vi får se om vi orkar gå ut i kylan.. jag tänker för allt i livet inte dra på mig en förkylning. De hade förresten provsmakning av alkoholhaltig cider på mataffären idag. Vi tyckte båda att det kändes lite lustigt och kom på att vi aldrig varit med om det förut, kanske för att de inte säljer alkohol på mataffärer i Sverige..
Nu blir det att laga lite mat och försöka få kroppen att bli varm igen.

En bild på Dunedin.

Facebook är bra underligt ibland. Att man får reda på precis ALLT där innan någon annan har hunnit berätta det.
Såg precis att min kusin är gravid, grattis! :D Så trevligt att få lite extra tillökning i släkten.
Angelique som sitter här brevid fick precis reda på att hennes farmor och farfar vunnit en bil och 300 000 kronor på postkodlotteriet. Hahaha, inte varje dag något sådant händer ;) Shit! Vi blir bokstavligt talat bombarderad av glada nyheter för tillfället :D
Idag ska vi åka till Dunedin som ligger på östkusten, så det blir några timmars bilfärd. För övrigt så har vi mindre än en vecka kvar här i NZ. Tiden går otroligt fort när man har roligt!

Vi har börjat ta kort på alla fina campervans som vi har hittat på vägen, så här kommer ett urval:

Jag: "Stavas Flygande jacob med k eller b..?"
Tystnad.. sedan brast vi ut i skratt.
Ange och Andi sitter på varsin sida om mig och skriver till varandra på FB, på franska. Andi har precis som mig inte tagit bort plasten från skärmen på datorn ;) lustigt sammanträffande.

(Nu kommer ett inlagg fran en icke svensk dator, sa ni far ha overseende med spraket)
Efter ca 6 timmars bilkorande kom vi igar fram till Franz Josef Glaciar, en av de tva mest beromda glaciarerna har pa sydon och Nya Zeeland i allmanhet. Jag hade tankt att ga under glaciaren i istunnlar men min ekonomi tillater inte detta, darfor nojer vi oss bada med att vandra ner till dem antingen idag eller imorgon. Eftersom vi i rasande fart har tagit oss igenom nordon for att komma hit sa har vi fortfarande fortsatt i samma hastighet vilket har resulterat i att vi nu har jattemycket tid over (tror vi iaf) sa darfor stannar vi en till dag i denna stad. Eller stad och stad kanske det inte ar eftersom att det nog inte alls bor sa pass manga manniskor att det kan klassas som en stad, men en polisstation har de iaf! Det har stallet, som jag inte kan namnet pa, men som man aker igenom pa tva minuter kan valdigt mycket liknas vid ett skidresort - fast utan sno dvs. After skiin ligger inte allt for langt ifran varat hostel och det finns jattemanga mysigta restauranger dar det var fullproppat med folk igar. Trots detta miniformat av stad gillar bade jag och Ange det jattemycket. Det finns ingen mataffar men de tva souvenirshopperna som finns haller hog standard. De har aven ett hus med kiwifaglar i (ni har val hort talas om Kiwifageln? Om inte, Gooogla pa den! Jattesot) och jag och Ange har bestamt att innan vi lamnar NZ ska vi ha sett akta Kiwifaglar. Vanligtvis ar de dock bara ute pa natten.

Igar bodde vi i en liten by som heter Punakaiki, dar det permanent bor ca 40 personer. Vi kom dit och fick en smarre chock. Visst hade vi blivit upplysta om att det inte fanns en bankomat eller en bensinmack pa 10 mils avstand, och visst holl vi tummarna att bensinen skulle racka. Men inte trodde vi att det skulle se ut sa har. Vi hade kommit till varldens ande, nastan. Lyckligtvis hade jag tagit ut en del kontanter sa vi skrapade bokstavligt talat ihop pengarna for natten. Mannen i receptionen forklarade att det inte ens fanns nagon mataffar eller liknande heller utan lite bonor, choklad och nybakat brod var det enda som kunde kopas. Det kandes som att vi kommit fram till den dar typiska svenska sommarstugan ute pa landet. Utan TV och dar vi fick roa oss med nojesspel och lasning. Som tur var hade vi i alla fall mat for kvallen sa det gick ingen nod pa oss.
En natt i byn var tillrackligt och sedan akte vi vidare. Forst besokte vi dock pancake rocks och blowholes. Vi tog sallskap med en kille som sag ut att komma fran frankrike eller italien men som hor och hapna var tysk (halviranier). Vi foljde med honom in i en mork grotta for att kolla pa lysmaskar och det slutade med att vi krop runt dar inne barfota och sag tillslut tva yttepyttemaskar. Men haftigt var det iaf! Sana maktiga grottor finns inte i Sverige. Wow sagare jag bara. Efter att blivit besviken kunde jag atminstone fa se fler lysmaskar (det ar sa mkt haftigare att saga glow worms!) har vid Franz Josef da jag tog en promenad ut i den morka skogen. Det var lite laskigt att ga sjalv men sedan traffade jag pa nagra hollandare ute i morkret. De sa at mig att slacka min lampa och efter att ogonen vant sig vid ljuset sag jag att massor av blaa prickar runt om i skogen. Pa ett stalle satt minst 20 st och lyste som stjarnor i bland traden och vaxterna. Forsokte ta kort pa det men det far for morkt och min kamera ville inte lyda.

Naturen har i NZ ar sa varierande och jag alskar det! Forst kan man aka igenom en skog som ser ut som Sverige for att nogra minuter senare komma till regnskog med otroligt hoga trad, ormbunkar och andra exotiska vaxter, for att tio minuter senare se otroliga vattenfall och berg som paminner om osterrike. Hastigheten pa de flesta slingriga vagar ar 100 km/tim och svangarna varierar fran 80 graders vinklar till 25 och till och med nagon 15 gradig svang, valdigt snava kurvor med andra ord!

Idag ar det ganska kallt och disigt, det duggregnar och vi ar lite frusna. Ska kila och ata frukost nu och sedan blir det nog en dag inne med massor av DVDfilmer och Bocker att roa sig med. Man maste ta vara pa ledigheten och gora det basta av situationen ;)

TID är ett underligt fenomen. Jag gillar den, hatar den, är rädd för den och älskar den. Jag är tvådelad vad gäller tiden just nu. Den går för fort samtidigt som jag ibland vill att den ska susa förbi till ett annat ögonblick, en annan tid. Även om resor är en av de underbaraste saker man kan göra är inte livet alltid en dans på rosor. Även här borta finns det tuffa dagliga situationer man måste lösa, gå igenom, precis som där hemma i vardagen. Man kommer inte ifrån de jobbiga situationerna bara för att man är på andra sidan jorden. Tänkte bara upplysa er om det, de människor där hemma som försöker fly alla problem. Man måste bara ta i tu med dem, det finns ingen annan lösning.
Nu går tiden på tok för fort och jag borde ta bilen och köra hemåt igen. Eller hem å hem.. haha har inte ens sovit en natt på det nya hostlet än :P men det är ändå mitt hem för tillfället. Dagen har varit fin, med en vandring i nationalparken där det mest intressanta för alla turister nog var när båten körde fast på grund och fick lov att bogseras bort. Jag har lär mig hur man hör skillnad på en Kiwi (NZ invånare) och en Aussie. Tex. Tio = Aussie - Ten! Kiwi - Tin. Vänster = Aussie - Left. Kiwi - Lift!
Nu dör mitt batteri på datorn..

Idag har varit en kanondag med strålande sol och 25 grader. Vi låg på stranden och chillade och sedan bokade vi en utflykt imorgon till Abel Tasman National Park. Där ska vi se sälar, gå promenader i skogen, chilla på stranden och njuta av naturens skönhet! Ser framemot det jättemycket =)
Vårat hostel är jättemysigt och i köket finns allt man kan tänkas behöva i ett kök. Har saknat mitt kök där hemma i Falun otroligt mycket faktiskt. De har till och med en popcorn-maskin.

I förrgår råkade jag förresten köra på en kille. Eller han körde rättare sagt in i vår bil. Jag höll på att köra ut från ett hostel och så sa det plötsligt PANG! Och Ange sa: shit shit, det ligger någon där! Jag hade inte sett något alls eller ens märkt att killen kom och blev jätterädd och chockad. Men när vi gick ur så kom han på fötter och sa att han mådde bra. Han hade åkt skateboard och lyssnat på musik samtidigt och tydligen kommit i hög fart från trottoaren och svängt in precis där vår bil rullade ut och hann inte stanna. Så det var som tur var i alla fall inte jag som hade orsakat olyckan. Men lite läskigt var det iaf.

Imorgon ska det bli strålande sol och över 25 grader! Vad har ni för väder där hemma?
Min kamera har gått sönder också. Jag gråter floder.
Det är jättemånga under vår resa som har sagt att jag och Ange ser lika ut och trott att vi är syskon. Vet inte riktigt vart de har fått det ifrån. För det är vi väl inte.. eller?

Och så hamnade vi tillslut på Donken, alla tre med varsin dator. Två svenskar och en tysk.
Idag har vi varit på ett museum där de hade en utställning om inspelningen av bla sagan om ringen, tintin, king kong, avatar eftersom de spelat in alla dem här i Wellington. Där köpte jag en sagan om ringen ring i silver. En fin souvenir. Efteråt gick vi på Ta Papa museet och lärde oss allt om vulkaner, jordbävningar och maouri folket. Imorgon ska vi åka vidare till sydön. Får se om vi orkar laga mat ikväll, i så fall blir det glutenfri hawaiipizza :D mums!

Mitt internet dog sist jag skulle publicera ett blogginlägg så jag lägger upp det nu ist:

Hej där hemma!
Nu har vi kommit fram till en liten stad på östra delen av nordön som heter Rotorua. Igår sov vi i Whitianga, och precis som vi gjorde kanske ni märker att alla små byar och städer har konstiga namn. Ibland känns det som att vi är i Asien, ibland Afrika och bara en del få ställen har namn som faktiskt låter Nya Zeeländska (så som vi hade förväntat oss). I förrgår hämtade vi ut bilen hos Jucy och det är en liten fin ljusblå hondai. Bilkörningen gick förvånansvärt bra och jag har redan kommit in i det. Inga problem här inte! Dock så blev min lonely planet helt mosad efter en hastig högersväng..! Detta hände genom att jag snabbt skulle svänga ut på en korsande väg. Boken låg på instrumentbrädan och Ange hade sin fönserruta nervevad. Bilen svängde och boken åkte till vänster för att slutligen komma fram till det öppna fönstret och flyga ut i rasande fart. Båda fick panik och jag lyckades tio meter senare svänga in på en avfart, stanna bilen och springa och hämta boken som var tillknycklad efter åkturen. Sammanfattning: Lägg inte en bok du tycker om på instrumentbrädan när fönstren i bilen är helt öppna :(

Första stoppet på vår resa var Mt Eden, en stor platå och grop som kan liknas vid leksandsgropen men med storslagen utsikt över Auckland. Efter det åkte vi till ett ställe som heter Lion Rock och efter att virrat runt ett tag utan en riktigt bra karta hittade vi tillslut dit. Vi åkte från stället ganska sent och kom fram till Whitianga 23.45. Som tur var fanns det ett hostel som hade öppet så vi sov där.
På morgonen möttes vi av en vacker strand och det var så fridfullt och lugnt att vi bestämde oss för att stanna där en natt till. Dagen bestod av en utflykt till Cathedral Cove och två andra jättefina vikar/stränder. Och på kvällen när tidvattnet var lågt gick vi till Hot water beach. Där grävde vi, med hjälp av spadar, fram heta små pooler ur sanden och satt och badade på stranden i ca 60 grader varmt vatten som kom direkt från en vulkan under oss. Kändes otroligt häftigt att sitta där i det kokande vattnet medan vågorna sköljde upp tre meter framför oss med kallt vatten från havet. Måste säga att detta är en av höjdpunkterna hittills på min resa, otroligt häftigt! När det blev för olidligt sprang vi i och doppade oss i havet och premiärade på så sätt i det nya zeeländska vattnen.  Vår lilla pool var Sverigepoolen eftersom vi träffade på två andra familjer och gjorde dem sällskap. En av mammorna sa: ”ja här sitter vi på en kokande vulkan och roar oss medan solen går ner..”

Idag åkte vi från Whitianga och kom efter 5 timmar fram till Rotorua. Där tog vi en promenad till the blue and the green lake och slutade kvällen med att äta pannkakor och utforska the red woods där det fanns gigantiska california red wood träd. De var jääääääättestora och häftiga att titta på. Fick dock inte så bra bilder eftersom det började bli mörkt när vi kom dit. Nu sitter vi på vårat hostel som är jättemysigt. Killen i receptionen var hur trevlig som helst och av någon anledning fick vi en sockerkick båda två när vi kom tillbaka efter vår utflykt och stod och skrattade åt allt möjligt. Han tyckte nog vi var aningen konstiga och minst sagt höga på socker.  Snart packar vi ihop för dagen och laddar för att resa vidare igen. Imorgon ska vi se kiwifåglar!